Active Life

Ibland tar livet en vändning...

Förtvivlad är bara förnamnet...

Ni har fått tagit del av mitt gnäll och anser mig ha full rätt att få göra det...Vet inte till 100% vad felet är men ont har jag och en smärta som får mig att gråta flera gånger om dagen...Bara att stå helt stilla kan framkalla en värk som jag jämför med en molande tandvärk fast då i mitt ben...Det har gått en vecka och min känsel i skinkan, låret och foten lyser med sin frånvaro...Jag har genomgått en röntgen och funnit ett ödem som trycker på mina nerver men känner att det är nått mer som inte stämmer...

Ringde igår Marianne som är ostiopat och förklarade hur det ser ut och hon förklarade under 45 minuter om vad felet kunde vara...Allt hon sa var så logiskt då hon bär en ryggsäck full med erfarenheter då hon själv tränat större delen av sitt liv och gått igenom tre diskbråck...Om det nu stämmer att jag har en retning på en av mina diskar så kommer jag ha en tuff tid framöver...Hon bad mig genast ställa in samtliga av mina gruppass och förbereda mig mentalt på att inte få träna så som jag är van på hela åtta veckor då det är rehab som ska gälla...Min reaktion var krokodiltårar och snörvel och hon sa -Låt det komma ut bara...Satt och storbölade inför en kvinna jag aldrig träffat en det kändes skönt att få släppa ut allt...

Hon förklarade att jag är stark i ryggen och för svag i bålen och måste börja från grunden med att bygga upp en stark mage och kommer få börja träna på ett sätt jag inte är van och att jag kommer få en rejäl träningsvärk...Men ett ljus i mörkret är att jag måste hålla igång och får springa och köra crosstrainer så blodcirkulationen är igång...Så på fredag ska jag träffa henne och få min dom men HOPPAS av hela mitt hjärta att det inte är disken utan bara nått som ligger fel och trycker på ischiasnerven...

Träningen för mig är en av de bästa sakerna i mitt liv och utan den känner jag mig tom...Jag har knappt tränat den sista veckan och blir som försatt i en slags koma...Jag matas inte med någon energi och känner mig mest tom...Och äta starka mediciner får mig att må illa och jag är ständigt yr i knoppen...Att inte få leda mina pass med mina underbara deltagare gör mig förkrossad men jag ska tillbaka och då starkare än någonsin...Efter att ha harvat mig fram i träningen de sista tre månaderna så ska jag banne mig få ordning på min vänstra sida av kroppen och det finns inget annat! Nu eller aldrig!