När livet är som bäst <3 <3 <3 <3...

När man inte lever tillsammans i vardagen så blir alla möten speciella...Bara en sak som att gå och handla inför middagen känns speciellt...Att få vara två om beslut som tas och helt enkelt få känna att det finns någon där är så fint...Självklart är min sambo hela tiden involverad i allt som sker här hemma men då via teknikens värld...Men allt funkar fint för oss och det har aldrig varit några problem under alla dessa år...

Idag har jag blivit utbjuden på en fika och flanerat runt i byns butiker...Väl hemma så tyckte min sambo att jag kunde gå och lägga mig på soffan undertiden han fixade middagen...Alltså det är nått jag absolut INTE är van...Ropade några gånger från tvrummet om allt gick bra och om han behövde hjälp men behövde inte lyfta ett finger så jag låg fint kvar tills bordet var dukat och jag slutligen fick slå mig ner med familjen och äta...Visst har vi kvalitetstid från slutet av mars fram till juli/augusti men man saknar ändå de vardagliga sakerna...

Idag var det kyla i luften...Älskar friskheten och höstens alla underbara färger men gruvar mig väldig för vintern då jag verkligen hatar snö och kyla...Fick jag önska så skulle det räcka fint med snö i december och januari och sen skulle våren vara välkommen ;) Tror det glödande färgerna på alla träd fått mig att vilja sätta samma kulörer i mitt hem...Idag slog jag till på ett kuddfodral som matchade pläden jag placerat på soffan och känner att även den kommer få stanna ett tag...Men två färgklickar får räcka för tillfället men skulle nog kunna tänka mig några rostfärgade iitala ljuslyktor få mixas med mina glas/silvriga som redan står och skiner så vackert på bordet...

Halsduk passade dagens grader...

Min omtänksamme sambo och en lycklig Carina...

Nu när mörkret är här så är en marshall på bron ett måste när det är helg ;)

Från att ha varit beredd att besöka akuten för att skaffa kryckor pga smärtan och nästintill velat hugga av mig benet så helt plötsligt så bara släppte det...Vågar knapp tro det är sant!!! Men jag ropar inte hej än och fortsätter att hålla mig från träningen och hoppas att jag efter morgondagen kan få möta alla fantastiska pumpare på söndag igen...Men kommer då undvika alla hopp för att inte överanstränga vaden...Mitt besök hos Stig blev inte av då han fick förhinder men ringer han så åker jag på stört för lite extra snabb läkning...

Ha en underbar helg och lovar att blogga om Mariannes fest på söndag...

<3 <3 <3